Från Söderala till Bishop Hill

Mer än tio års forskning kring de s.k. erikjansarna är nu avslutad. Från Söderala till Bishop Hill handlar om den första större gruppemigrationen 1846 från Sverige till Nordamerika. Det här hände något decennium före Karl-Oskar och Kristinas fiktiva exodus i Mobergs Utvandrarna. Märkligt nog är jansarfejden ännu tämligen okänd i litteraturen, och därmed inte heller skildrad på film, trots att detta hände i verkligheten och innehåller minst lika stor dramatik som i Mobergs romaner. Efter flera år av konflikter med svenska kyrkan och myndigheterna 1843-1846 följde över ett tusen anhängare med sin profet, bonden Erik Jansson, till USA och grundade samhället Bishop Hill på prärien i Illinois. Erik Jansson var född i Biskopskulla socken norr om Enköping. Vid tiden för hans predikoresor hade hade han ett hemman i Österunda socken inte långt från Biskopskulla. Han var då gift och hade två barn. Jansson samlade anhängare framför allt i Hälsingland, men också i Dalarna, Gästrikland, Härjedalen och sin egen bygd i Uppland. Min berättelse fokuserar på dramatiken i Hälsingland som tidigare inte är skildrad i sin helhet, trots att bönderna från Söderala blev profetens främsta stöd. De övertog också ledningen i Bishop Hill efter mordet på Erik Jansson i maj 1850. Kärnan av anhängarna började lämna Sverige sommaren och hösten 1846 med ett tiotal skepp från hamnarna i Stockholm, Gefle och Söderhamn ombord på skepp byggda för last av stångjärn. Destination: New York.

Efter en beskrivning av livet i Sverige i början av 1840-talet, följer vi profeten Erik Janssons ankomst till Hälsingland 1843 och de första kontakterna där, värvandet av anhängare under flera turnéer via norra Uppland, Gästrikland till Hälsingland, handgemäng mellan anhängare och lokalbefolkningen med länsman, uppkäftigheten under husförhören, de olagliga predikomötena, gripande och sinnesundersökning av profeten, bokbålen 1844, korsförhör av ledarna inför domkapitlet i Uppsala, rättegångarna med böter, fängslandet av profeten och rymningen till Oslo via Dalarna, död och förlisningar på Atlanten, skörbjuggen och väntan i New York, den fruktansvärda första råkalla vintern på prärien, koleran i Bishop Hill, guldrushen till Kalifornien, och avhoppen och maktkampen mellan olika fraktioner i det nya landet. Många namn passerar revy på de som överlevde, dog eller hoppade av. Mer än ett dussin minibiografier om berättelsens huvudpersoner. Vi följer också kolonin under de mycket goda åren fram till 1857, och krisen och upplösningen 1860-61 då mark och egendom delades. 

Jag är född 1944 i Johannes församling i Stockholm, och uppväxt i Bromma. Under 1957 bosatt med familjen i Tucson, Arizona med studier vid Catalina High School. Student 1964 vid Blackebergs Läroverk. Efter studier vid Stockholms Universitet med en fil.kand. i sociologi, statskunskap, pedagogik och etnografi – verksam som statistikansvarig vid Arbetsmiljöinspektionen i Stockholms distrikt i över trettio år. Numera bosatt  i södra Hälsingland, och verksam med fortsatt forskning kring släktens rötter vid nedre Ljusnan.

450 sidor, inbunden, format A4, rikt illustrerad, Bokförlaget K&R.

/ Jan Erik Hallström

Clouds over Bishop Hill

Detta galleri innehåller 1 bild.

Läste ut ”Clouds over Bishop Hill” i jul. Eftersom jag själv nyligen har släppt en omfattande monografi om Erikjansarna som emigrerade till Amerika 1846 och grundade kolonin i Bishop Hill, så var det med en viss förväntan jag började läsa. … Fortsätt läsa →

December 2023: Läget…

Min stora avslutande krönika ”Från Söderala till Bishop Hill” om Jansonismen 1843-1846 – en inbunden bok på över fyra hundra sidor, som handlar om tidig svensk emigration till Amerika drygt 20 mil väster om Chicago, är nu ute i bokhandeln (Bokus, Adlibris m.fl.)!

(Biografin ”Patriarken från Söderala” om ledaren Jonas Olsson från Ina utanför Söderhamn, är nu slutsåld. Det sista halvdussinet såldes till det svenska Bishop Hill- Sällskapet, och kan nu köpas hos dem i Uppland. Den engelska utökade upplagan ”The Patriarch from Helsingland” (blått omslag) finns ännu i lager i Mohed, Hälsingland hos mig. Kostar 200 kr kontant vid avhämtning. Om den skall skickas så tillkommer paketkostnader. /Janneh

”From shore to shore” föreställer i n t e profeten Erik Jansson

”From Shore to Shore

This past summer, the BHHA had one of our Olof Krans’ paintings (From Shore to Shore) cleaned and restored. The work was done by Audrey Brown Art Studio in Rock Island, IL. We plan to put the painting back on display next year at the Steeple Building (for the 175th anniversary of the Bishop Hill Colony). As part of the display, the restoration process will be described.”!

Citatet ovan är från Bishop Hill Heritage Archive (BHHA) som har en egen hemsida på webben. Den här fina målningen av Olof Krans förekommer ofta i böcker och tidningsartiklar om profeten Erik Jansson och det Bishop Hill han grundade på prärien i Henry County. Men bilden föreställer inte Erik jansson, och inte heller några av hans anhängare, de s.k. erikjansarna. Krans kom till Amerika när profeten Erik Jansson redan var död, och Krans hade kanske aldrig sett ens en bild av Erik Jansson. Nej, en förlaga till bilden ovan gjordes av en engelsk konstnär som hette Clarence M. Dobell. Men det är en lång historia!

”From shore to shore”

Stålgravyren kallad ”From shore to shore” gjordes cirka 1870 (Krans målade sin bild betydligt senare). Den föreställer familjen John Chamberlain i Westmoreland, New Hampshire. Bakpå gravyren ovan har någon skrivit ”Taken from real life. Chamberlain family taken on the Conn. River. (3 unreadable words) country farm Westmoreland, N. H. Old man John Chamberlain. Mother had this before she was married.”

Clarence Mason Dobell (1836-1917) var en brittisk illustratör och målare, född i Cheltenham. Det finns inga uppgifter som antyder någon koppling mellan Dobell och familjen Chamberlain eller ens New Hampshire. ”Though entirely possible the artist traveled to the United States, evidence of such a visit is not available. The comment, ‘taken on the Conn. River’, however, seems to indicate that the artist’s inspiration came from a photograph.”

Hela historien bakom gravyren finns på sajten http://www.thechamberlainstory.com.

Där beskrivs upprinnelsen: ”E. C. Allen established a publishing company in Augusta Maine in 1869. His first venture was an eight page monthly sheet titled The People’s Literary Companion. He offered as a premium to subscribers, a fine steel engraving. Consequently, increase in circulation was so rapid it became necessary to engrave several copies of the steel plate to supply the demand. This was the beginning of E. C. Allen & Co. which made Augusta, Maine one of the leading publishing centers in the U. S. and Canada. His publications went to regular subscribers in every country in the world where English speaking people could by found. Allen was a patron of art. He purchased and then reproduced the works of the best artists in engravings and lithographs. The print From Shore to Shore from one of his steel engravings, included a reflective poem by artist and poet Clarence M. Dobell. Printed in 1870, it was one of the prints Allen used to promote his subscriptions…”

Om jag tolkar Chamberlain korrekt, så skall Dobell ha målat av ett foto, som sedan Allen alltså har gjort en gravyr av, och massproducerat som en gåva till sina prenumeranter. Den bör alltså finnas i många amerikanska hem. Var Dobells originalmålning finns idag framgår ej av den aktuella artikeln.

“From Shore to Shore” painting and poem by Clarence M. Dobell

Artikelförfattaren berättar sedan om alla personerna på bilden, och verifierar med utdrag ur tidens officiella register. Mannen som står upp i båten är John A. Chamberlain, 42 år, och kvinnan sittande framför honom i hatt är hans franska hustru Almira Chamberlain, 41. Även landskapet bakom sällskapet kommenteras så här:

”The hills in the background resemble the hills of New Hampshire along the Connecticut River. However, the town in the distance could not be Westmoreland which is set back in a valley. The artist’s inspiration for this may have been from the Park Hill Meeting house and surrounding buildings which are near Westmoreland, on high ground over looking the river.”

© Copyright Dennis D. Chamberlain, The Chamberlain Story, 2016 (shortened here).

Note: Om vi tänker efter – varför skulle Erik Jansson stå i en roddbåt, med människor som uppenbart inte är svenska bönder klädda som på 1840-talet, och vilken situation i hans liv skulle detta kunna tänkas illustrera? Men bilden har fascinerat flera än Krans genom åren. Den förekommer flitigt på nätet om ni googlar på ”From shore till shore”. / Janneh

Bishop Hill: Myter och faktafel i ”Den nya världen”

Det är nu mer än 150 år sedan det religiösa och ekonomiska kollektivet upplöstes i Bishop Hill kring 1860, men fortfarande fogas nya pusselbitar till bilden av vad som hände de turbulenta åren – från exodus 1846 och fram till exit. Tyvärr är det lätt hänt att både kalla fakta, anekdoter och bildmaterial kan spöka till det. Även när seriösa krönikörer tar till orda.

När journalisten Lennart Pehrson kom ut på Bonniers för några år sedan med Den nya världen: Utvandringen till Amerika, del 1 så fanns i kapitlet Utopia på prärien åtminstone ett dussin mer eller mindre uppenbara grodor eller rena fel. Att han helt avstår från att redovisa vart den ursprungliga befolkningen hade tagit vägen när erikjansarna kom till Henry County 1846, är kanske symtomatiskt för att Pehrson inte ägnade just det här kapitlet så mycken research.

Några exempel: Enligt Pehrson skulle profeten Erik Jansson ha skidat solo, klädd i kvinnokläder, till Norge den där vårvintern 1846 när han beslöt fly till Amerika. Det blir ju en mustig skröna, men Jansson hade en rask anhängare från Malung vid sin sida, som ledsagade honom i obygden – unge anhängaren Linjo Lars Gabrielsson. Denne skulle också ta sig till Bishop Hill så småningom. Det fanns inte heller någon anledning för Jansson att åka skidor i kvinnokläder vid just den aktuella tidpunkten. Tidpunkten är också fel. Det var inte i i slutet av januari detta hände. Erik Jansson lämnade Östra Fors i Malung den 23 mars, och avseglade sannolikt från Oslo i april med destination New York, med falska passhandlingar. Han var efterlyst efter fritagning och rymning från en fångtransport på väg till fängelset i Gefle. Oklart om Jansson och hans familj bytte skepp på vägen mellan Oslo och New York. Kanske i Le Havre? Så där håller det på. Jansson hade aldrig flyttat till Alfta i södra Hälsingland från sin gård i Österunda i Uppland. Nej, han hade flyttat till anhängare i Forsa socken i norra Hälsingland. Och Jonas och Olof Olsson som blev Janssons oersättliga drabanter och organisatörer av gruppemigrationen, fanns inte i Alfta, utan i Söderala socken. Men Erik Jansson hade allra flest följare i Alfta socken, över 300. I Söderala drygt 100.

Att Erik Jansson skulle ha beskrivits som ”ståtlig”, kan vi glömma. Karismatisk ja – en mycket skicklig predikant och förkunnare av sin lära om syndfrihet var han otvivelaktigt. Men i övrigt tämligen oansenligt utseende, och smått frånstötande när han kom i extas under predikan. Varglik, har ett ögonvittne sagt. ”Runt femtonhundra” anslöt inte i Bishop Hill. Så många ämnade sig nog dit under de aktuella åren, men många dog under den långa resan på Atlanten instuvade på lastfartyg med stångjärn. Andra dog eller avvek när de stapplade i land – i New York eller Chicago. Som mest var man enligt trovärdiga samtida vittnen cirka 700-800 i Bishop Hill vid en och samma tidpunkt. Och prärien var inte ”öde” i Henry County – även om det var glest mellan bosättningarna i ett tämligen väglöst land. Där bodde redan några tusen tyskar och irländare fr.a.

Vi släpper Pehrsons skildring där, annars blir detta en katalog 🙂

Lite förvånad blev jag också häromdagen, då även Upplandsmuseet i en föreläsning på YouTube av Marja Ericsson serverade ett antal lösa påståenden. Jansarna kom t.ex. inte bara från ”några socknar i Uppland och Hälsingland”. De kom från tio olika socknar i Hälsingland och flera olika i Uppland. Dessutom från Dalarna, Gästrikland och Härjedalen. Och inte reste de med 37 skepp – säg snarare ett dussin sammanlagt. Där fanns nog ett halvdussin andra faktafel också. Synd på en annars bra dragning av jansarna och deras unika projekt. Utställningen var välkommen! / Janneh

På genomresa i Bishop Hill 1853…

 

 

I höstnumret av svenska Bishop Hill-Sällskapets tidskrift Bulletinen 2/2019 återgives bl.a. en lång artikel ur Aftonbladet sommaren 1853 som är mycket läsvärd och full av iakttagelser. Den skrevs av signaturen ”-s-g”. Det kallar jag kryptiskt i överkant! Men den är bra. Resan börjar den 4 april i New York och slutar senare tillbaka i New York. På vägen beskrivs anhalter som Dunkirk vid Eriesjön – Detroit,Michigan – Chicago, Illinois – Peru – Dixon – Rock Island – Burlington – New Sweden, Iowa – Galesburg, Illinois. Och därifrån de fyra milen fram till Bishop Hill…

”… Vägen går till det mesta över över skoglösa, än jämna, än bågformiga prärier. Vi hade svårt att finna vägen till denna vittberyktade koloni, och foro en lång stund alldeles utan väg på det öppna fältet. Det är här icke ovanligt att fara vilse på prärierna, varföre främlingen rätteligen borde såsom på havet leda sig fram efter kompass för att vara säker om riktningen… Vid ankomsten till Bishophill blevo vi vänligt emottagne av koloniens föreståndare. Denna koloni är ett socialistiskt samfund, vars affärer och högsta ledning äro överlämnade åt sju så kallade ‘trusties’ eller förvaltare, på grund av APG. 2:44 och 6:2-6. Den egentlige huvudmannen synes dock vara Jon Olson från Söderala i Hälsingland. Vid sidan av dessa trusties stå trenne predikanter, nämligen Hedin från Jämtland, Anders Berglund från Alfta i Hälsingland, och Olof Stenberg från Forssa dito…”

Skribenten uppger befolkningen då till 700, och det torde ligga nära det maximala antalet på 700-800 som bodde i kolonin vid ett och samma tillfälle, vid någon tidpunkt under dess kollektiva tillvaro fram till upplösningen. Ofta ser man i litteraturen siffror på upp till 1500 på antalet anhängare, men det speglar de anhängare som begav sig dit – men de kom ju i grupper vid olika tidpunkter, och många dog eller hoppade av på vägen dit, eller dog efter kort tid i kolonin – i kolera, malaria, präriefrossan eller andra av den tidens farsoter.

Mängder av intressanta uppgifter om tillståndet gives i artikeln – om ekonomin, odlandet, klimatet, djurhållningen, det sociala och religiösa livet, undervisningen och maten med mera. Färden i artikeln gick efter blott ett dygn i Bishop Hill vidare till Andover och Rock Island igen, för en färd norrut på Mississippifloden. Till Bellevue – Galena – Princeton – Peoria – Columbus i Ohio – Albany, och slutligen tillbaka till New York igen. I en intressant slutartikel funderar redaktör Tommy Andersson över vem som reste och skrev allt detta? Sannolikt landsflyktige författaren och journalisten Carl Jonas Love Almqvist, menar Tommy.

Numret innehåller även annat läsvärt – om utställningen om emigration i Uppsala, ny biograffilm ”Bishop Hill”, Harald Runbloms bok om Jussi Björlings uppväxt, kommande Höstträffen, Anders Larsson som stannade i Chicago istället för Bishop Hill, och senaste nytt från dagens Bishop Hill. Vill man veta, vecka för vecka, vad som händer i Bishop Hill numera, så rekommenderas Facebook:  

Bishop Hill Heritage Association

Bishop Hill State Historic Site

Erik Janson of Bishop Hill – what did he really look like?

Helsingland, February 9, 2019

Många böcker har skrivits om de svenska Erikjansarna som 1846 for till Amerika och grundade Bishop Hill på prärien. Deras ledare profeten Erik Jansson fick bara fyra år till. Han blev mördad 1850, och inga bilder av honom har bevarats till eftervärlden. Inga teckningar eller målningar, och eftersom fotograferandets konst då var en mycket föga tillgänglig teknik, så vet vi bara genom beskrivningar hur han såg ut. Han hade dock två barn som nådde vuxen ålder och fotograferades vid flera tillfällen, Eric och Tilda. Tilda lär vara mest lik sin far profeten. ”Han beskrives hava varit av medellängd, med brunt hår, blå ögon, magert, bleklagt ansikte med utstående kindknotor, tunna läppar och ovanligt långa och breda tänder, synnerligast i överkäken, saknade dessutom yttersta leden på högra pekfingret. Själva rösten var ej behaglig, ytterst sträv, snarare svag än stark och lät, som om han talade med något i munnen. Men vid sina samlingar brukade han anstränga den, så att den övergick till skrik. Ögonen brukade han vid sina föredrag hålla helt slutna, eller ock öppna dem obetydligt, så att endast vitögat syntes. Därjämte blev hans utseende frånstötande genom ett ständigt flinande (måhända ett ofrivilligt muskeldrag). Härtill kom ock, att han när som helst syntes kunna anlita sina tårekällor, som voro utomordentligt ymniga”. (Ur Herlenius avhandling). Sonen Eric Johnson blev publicist efter en karriär som captain i amerikanska inbördeskriget, och hans syster Tilda gifte sig med en militär och blev Matilda Jansson Warren. Vid ett besök 1878 i Bishop Hill av predikanten August Skogsberg (nederst) häpnade gamla erikjansare hur mycket Skogsberg liknade Erik Jansson. Och nog kan man nu föreställa sig ungefär hur Erik Jansson faktiskt såg ut. / jeha

The Patriarch from Helsingland: Jonas Olson of Bishop Hill – now printed

Printed copies arrived from Riga Latvia last week, and this week the first order was delivered to BHHA in Bishop Hill, Illinois. Marketing will be handled by the book stores in Sweden, and by vulkanmedia.se. Edition – only 100 copies to begin with… 🙂

Preface below:

”The picture on the cover shows Jonas Olson in Bishop Hill. Scarred by life but seemingly unbroken. Born the son of a farmer in Söderala parish, Helsingland, Sweden. A father who drank and was abusive. Jonas had to take over his parents’ homestead early in life. His first wife died during childbirth. Remarried, two daughters reached adulthood. Head of his household, local parish trustee, juror of the district court, salmon merchant, well-read, profound knowledge of the Bible, and used to writing. He was a so called reader (läsare in Swedish), a devotionalist and spokesman for temperance in southern Helsingland, and a leader of the pietists of his congregation. Unafraid, determined, and tactical – a sly leader. And a leading organizer of the emigration from Helsingland to America in 1846.

Yes, Jonas Olson was the grey eminence among the Jansonists. In Bishop Hill he was sent out with a bunch of men to dig for gold in California, but soon made his way back to Bishop Hill by himself when information reached him from Illinois that their prophet Erik Janson had been killed. Olson’s laconic diary from this expedition tells us something about his unbending character. So, in 1850 he became the religious leader of the Bishop Hill Colony. He had a firm Old Testament faith in God, where the end often justified the means. He was persistent in his own conviction and seemingly insensitive to the doubts and suffering of others. The last enthusiast in the pulpit at Bishop Hill. However, several years before his death, he became an Adventist.

That was a brief summary of his life. But who was he – what were his thoughts during his long and eventful life? The testimonies are quite many, from people close to him as well as those more peripheral. Towards the end of his life in Bishop Hill he himself has told and written about his upbringing and the events in Helsingland. There are several letters and other documents from his leadership in Bishop Hill written by him. One curious fact remains: In 1846, the 43 year old farmer Jonas Olson sold his homestead and left his leading local position in Helsingland, and followed the 37 year old farmer and preacher Erik Janson from Österunda parish in present Uppland – all the way to Illinois. In America, they would at last find  freedom of religion. Together with the other leaders they founded the Bishop Hill Colony. Jonas brought along his wife Karin Wexell of Mo parish, his daughters and servants and a large number of relatives, close ones as well as more distant relatives.

The murder of Erik Janson in 1850 made Jonas Olson the sole religious leader in the Colony. No one wanted, or dared challenge his leadership. Like an old-world patriarch he led the Jansonists from the pulpit and committees well into old age. He survived most of his own generation comrades. He died two years after the semi-centennial celebrations in 1896. The year was 1898.

I did not know when I started examining the history of this movement, that I had a personal bond to the Jansonists through my maternal grandmother Emma. She was born in Ina, just like Jonas Olson. This certainly made this project even more fascinating. This following biographic sketch about the life of Jonas Olson from Ina village in Helsingland, is meant to be part of a book under preparation, covering events 1843-1846 in Söderala parish – “From Söderala to Bishop Hill. Early Swedish Emigration to America”…  / Jan Erik Hallström, Mo-Myskje, Helsingland, Sweden

Setterdahls och Barton

Två fina nummer av Bulletinen från svenska Bishop Hill Sällskapet har landat i brevlådan sedan jag skrev om Nr 1/2016. Nr 2/2016 innehåller intressant läsning om makarna Setterdahls insatser för att dokumentera och sprida kunskap om Bishop Hill och andra svenskars liv i USA. Lilly Setterdahl som nu bor på Rock Island i Illinois, var på besök hos svenska Bishop Hill Sällskapet vid oktobermötet 2016. Hon berättade då bl.a. om makarnas mikrofilmande insatser, om profeten Erik Janssons barnbarnsbarn Elna Warner i Bishop Hill, och om den märkliga målning av Söderala kyrka som liknar Albert Blombergssons målning 1836 i Norrlandsvyer av samma motiv, men avviker på flera punkter från Blombergssons. Den amerikanska versionen av kyrkan fotograferades av Setterdahls i Glendive, Montana, där den fanns hos ättlingar till jansarna Linjo Gabriel Larsson från Malung och Swan Swanson från Söderala. Den skulle kunna vara målad av Olof Krans, men det är högst osäkert. Ovan ser ni den litografi av Blombergsson som finns på Nationalmuseum i storlek 13×20 cm, med prästgården i fjärran till höger, och ett antal mindre byggnader till vänster på bilden. Montana-varianten har jag sett hos bekanta i Söderala, och ännu har ingen med säkerhet lyckats spåra den versionens upphovsman.

I samma nummer av Bulletinen finns en artikel från Chicago 1898 av C.F. Peterson (1843-1901) som var en av författarna till den värdefulla luntan Svenskarne i illinois som han gav ut 1880 tillsammans med profeten Erik Janssons son publicisten Eric Johnson. Utan större utbildning blev den i Sörmland födde Peterson flitig publicist i USA. Hans artikel om svenskarna i Amerika, som nu Bulletinen återger, är inget stilistiskt bravurnummer men intressant då han beskriver läget just kring sekelskiftet i svensk-amerika. Som helhet ett intressant och läsvärt nummer av Bulletinen.

Nr 1/2017 är ett mycket fint temanummer om avlidne professorn H. Arnold Barton (1929-2016) vid Southern Illinois University. Barton porträtteras av kollegan professor Harald Runblom i Uppsala, som själv forskat på erikjansarna. Dessutom en artikel från Bartons egen penna om operasångerskan Jenny Norelius. Många bilder. Artiklar också om de berömda fonografrullarna med jansaren Peter Wickbloms röst från 1904, och som alltid en aktuell rapport från Cheryl Wexell Dowell om läget borta  i Bishop Hill. Spännande är att BHHA kommer att släppa en del bilder ur arkivet till forskningens fromma på bishophillheritage.org. Extra intressant är Jacob Jacobson-samlingen som innehåller många nya möjligheter till BH-forskning. Jag har själv haft förmånen att via en bunt brev kunna följa Jacobsons kontakter med vännen Nils Hedin borta i Kansas under hela 1870-talet, en forskning som resulterat i The Nelson Hayden Letters 1869-1882. Kansas-Bishop Hill – tillsammans med kollega Lars-Ove Johansson i Västerås.

Olov Isaksson-priset till Hans Lindblad

Ääntligen, som nån tjoade vid Nobelpris-utdelningen när det begav sig. Ni som ännu inte har läst Henricsons och Lindblads faktarika och spännande bok om Amerika-emigrationen är att gratulera. Fin läsning väntar. Om man har noll koll på ämnet, så kan man med fördel börja med deras breda skildring av emigrationen, och därefter fördjupa sig i Olov Isakssons egna böcker om Bishop Hill.

Årets Olov Isaksson Pris går till författaren, journalisten och Gävlebon Hans Lindblad.” 
”Bishop Hill Sällskapets Olov Isaksson Pris 2017 tilldelas debattören, journalisten, författaren och tidigare politikern som i sitt värv hjälpt oss att förstå migrationens politiska och sociala betydelse, också för de som blev kvar i Sverige. Vid ett besök i Bishop Hill och Galva väcktes hans tanke på migrationen som ett folkets projekt, inte överhetens, och där migrationen till Amerika också bidrog till att utveckla demokratin här hemma i Sverige. Något senare skrev han ett förslag om att uppmärksamma 150-årsminnet av den svenska utvandringen till Amerika, med utgångspunkt från erikjansarnas utvandring 1846. En jubileumskommitté bildades med Olov Isaksson som generalsekreterare. Hans initiativ till resor och kontaktskapande mellan Gävleborg och mellanvästern och hans inventering av emigrationsminnen i Hälsingland och Gästrikland har inspirerat till att sprida information om viktiga platser, personer och händelser i emigrationens transatlantiska nätverk. Hans mångåriga arbete, bland annat genom boken Tur och retur Amerika, har visat på den betydelse migrationen till Amerika hade för utvecklingen i Sverige, liksom för hur dagens migration bidrar till att utveckla världen i stort.”

Svenska Bishop Hill-Sällskapet delar ut årets pris på Biskopskulladagen den 22 juni! / jeha

(Bilden av Lindblad bearbetad från Kenth Lövgrens blogg, beskuren)

Videofilmer om Bishop Hill

1. Illinois Adventure (10 minuter)

In 1846, a group of Swedish immigrants seeking religious freedom left their native land under the guidance of their charismatic spiritual leader, Erik Jansson. The site for their new utopia, later called Bishop Hill, was described to them as a ”land of plenty, brimming with milk and honey,” and they struggled to make it so. These Janssonists built a successful communal society based on economic and religious principals. Many of the structures erected during this building campaign still exist. The colony grew and flourished for fifteen years before disbanding in 1861.

Today, Bishop Hill is a quiet country village where descendants of the flesh and descendants of the noble spirit of those original colonists still live and strive to make this community a utopia restored. Bishop Hill is a National Landmark Village, listed in the National Register of Historic Places and it is an Illinois State Historic Site. We are the pride of Henry County, Illinois.

 2. Bishop Hill State Historic Site (11 minuter)

A brief history of Bishop Hill State Historic Site, a religious utopia founded in 1846 by Swedish pietist Eric Janson and his followers. The site represents the beginnings of Swedish emigration to America. The site is located in Bishop Hill, Illinois, and may be reached at 309/927-3345. For more information visit

http://www.illinoishistory.gov/hs/bis….

3. Cruising Bishop Hill (5 minuter)

4. Målaren från Bishop Hill (30 minuter). Göran Gunérs svenska film om Olof Krans och hans många målningar från Bishop Hill:

http://www.athenafilm.se/titel.asp?i=4

 

Alfta 26 mars: Nya rön om Bishop Hill

Det var söndag kväll kl 18 när folk samlades i Alfta Hembygdshus för att höra föredrag om livet i Bishop Hill när det begav sig. Det var 1846 som de första stora grupperna av erikjansare från Hälsingland, Uppland, Dalarna, Gästrikland och Härjedalen anlände till prärien i den allra första stora vågen av svenska emigranter som sökte sig till Nord-Amerika. Deras ledare var den självutnämnde profeten Erik Jansson – född i Biskopskulla socken norr om Enköping, bonde i Österunda socken, och under sin sista tid i Sverige bosatt i Forsa i Hälsingland, innan han jagad av myndigheterna tvingades gå under jorden och så småningom fly Sverige på våren 1846. Via hamnen i Oslo tog han sig med hustru och barn och några anhängare över Atlanten till New York. Under hösten samma år anlände skepp från Gefle och Stockholm med många hundra anhängare. I Alfta fick Jansson överlägset flest följare – sammanlagt över 300 lämnade sin hembygd och for.

Kvällens föredragshållare hade kommit långväga från USA för att berätta, båda ättlingar till dessa erikjansare. Efter ordförande Stefan Anderssons inledning, greppade Brita Butler-Wall mikrofonen och berättade på svenska intressant om de många byggnaderna i Bishop Hill, deras tillkomst och funktion. Efter pausen fortsatte Bob Nelson, som visade oss hur mängder av spännande arkivmaterial i Bishop Hill nu fotograferas för att säkras inför framtiden. Mycket är skrivet om Bishop Hills historia både i Sverige och i USA, men i arkiven finns mycket mer att granska och skriva om.  En givande kväll för oss alla som var närvarande, och jag hade själv med vänner från Söderala tillfälle att språka med Brita och Bob några timmar innan de skulle framträda under kvällen.    

På Erikjansarnas tid: Söderala Sockenstämmoprotokoll 1843-1846

Protokollen från sockenstämmorna runt om i landet är utmärkta källor för oss nutida arkivgrävare för att förstå de dagsaktuella problem som berörde socknens invånare. Söderala har vackert präntade sockenprotokoll bevarade ända från prosten Eric Schalenius’ ämbetstid på 1720-talet,  d.v.s. från tiden strax efter Karl XII:s regim.

Vad talade sockenmännen i Söderala om på sina stämmor? Kan man t.ex. se om de har noterat profeten Erik Janssons ankomst till socknen på nyåret 1843, med häst och vagn full med vetesäckar från den egna gården i Uppland? När börjar de oroa sig över Janssons täta besök och kontakter i socknen, och hans alltmer uttalade animositet och kritik mot det andliga tillståndet just i Söderala? När märker man ett samlat motstånd från kyrkoherde Anders Scherdin och hans drabanter i sockenstämman – de strävsamma och försiktiga bönderna som där representerade sina byar runt om i socknen (invånarantalen inom parentes är från år 1848): Askesta (74), Berga (72), Bergvik (44), Bers (37), Ellne (147), Ängbo (22), Heden (102), Hov (48), Hå (42), Ina (110), Jerfsböle (11), Kingsta (76), Ljusne Masugn (101), Lund (9), Lynäs (175), Maråker (227), Myskje (69), Norrbyn (63), Norrljusne (115), Orsta (84), Ringnäs (20), Renskalla (31), Siggesta (36), Skale (67), Sund (57), Sunnanhed (25), Sunnanå (126), Sörljusne (92), Walla (13), Vansätter (128), Vedtjära (63), Åsbo (11) och Östansjö (187). I runda tal hade Söderala socken de här åren sammanlagt 2500 invånare.

Varför bröt vissa personer upp från hembygden och följde profeten Erik Jansson till Amerika? Hur såg vardagen ut i Söderala för det dussin bönder som sålde allt och med sina familjer följde honom ända till Bishop Hill, och för den stora majoriteten i socknen som inte lät sig förföras eller skrämmas av Erik Janssons löften och förbannelser? Vid sockenstämmorna under den aktuella fyraårsperioden 1843-1846 var kyrkoherde Anders Scherdin självskriven ordförande i sockenstämman i Söderala. Obligatorisk skolundervisning hade precis beslutats i riksdagen 1842, och beordrat alla socknar att sätta igång med att bygga skolor. Vi skall tydligt se hur just den frågan länge tröskades i stämman i Söderala. Annat som dominerade dagordningarna var frågor om vägunderhåll, brandsyn, fattigvård, lösande av tvister, och insamlingar till diverse ändamål.  

Om sektledaren Erik Jansson och hans rörelse finns numera en bred flora av böcker, artiklar och avhandlingar. Både i Sverige och i U.S.A. Där kan läsarna ta del av hans svavelosande predikningar, bokbålen, slagsmålen, utestängningarna från nattvarden i kyrkan, korsförhören inför domkapitlet i Uppsala, och tingsrättsförhandlingar där Erik Jansson och hans mest hängivna anhängare ställdes till svars.

I den nu tryckta boken SÖDERALA Sockenprotokoll 1843-1846 har jag transkriberat samtliga handskrivna protokoll från de fyra aktuella åren fram till det att sekten lämnade Sverige och hösten 1846 grundade Bishop Hill i Illinois. Vissa kommentarer har lagts in av mig mellan protokollen, men de är medvetet sparsamt förekommande. Boken är på drygt 140 sidor i ”stort pocketformat” (A5) och tryckt i endast 50 ex.

Ny bok om Bishop Hills ledare

Patriarken från Söderala, Jonas Olsson of Bishop Hill, är en biografisk skiss om bonden och nämndemannen Jonas Olsson från byn Ina i Söderala, som resolut tog över ledningen i Bishop Hill från 1850 och fram till sin död 1898. Den speglar dels Jonas Olssons eftermäle i litteraturen om erikjansarna och Bishop Hill, men boken innehåller också en studie av Jonas Olssons familjeförhållanden under uppväxten och tiden som bonde och nämndeman i Söderala åren 1802-1846. Boken är tänkt som en aptitretare – en pilotstudie inför den senare bok om Söderala-jansarna som är under utarbetande (Tidig svensk emigration till Amerika. Från Söderala till Bishop Hill).

Hur kom boken till?

Nog hade jag hört talas om de där erikjansarna, sekten som reste till Amerika och grundade Bishop Hill, men trots att jag har mina rötter i Hälsingland och hade forskat en del om min egen släkt från Söderala, så brydde jag mig föga om jansarna. Det fanns redan så mycket skrivet och publicerat om dem. Men en dag läste jag en artikel i tidskriften OKNYTT från Johan Nordlander-Sällskapet i Umeå. Där stod att profeten Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland skulle ha varit och predikat också i min mors födelseby Askesta i Söderala socken utanför Söderhamn. Jag blev nyfiken – det måste undersökas. Jag läste in mig på allt om jansarna, och började med professor Olov Isakssons böcker om Bishop Hill och dess tillkomst. Därefter ett par avhandlingar – av Emil Herlenius i Falun och Cecilia Wejryd i Uppsala. Och så rullade intresset på, och växte sig allt starkare. Mycket har skrivits om de över 300 personer från Alfta socken som följde profeten, men märkligt lite om de fem ledarna från Söderala socken som tog över styrelsen i Bishop Hill 1850 då profeten Erik Jansson mördades. Han föll för en revolverkula under en paus i en rättegång. Så jag satte mig att skriva söderalingarnas spännande historia, med fokus på de fyra omtumlande åren i Söderala 1843-1846, medan Jansson och hans anhängare skapade religiöst rabalder i Hälsingland, och i svensk press.

Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Idén växte successivt under researchprocessen – från en tänkt artikel till ett bokprojekt som nu har tre år på nacken, och ännu rullar…

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Mitt intresse för både svensk historia och antiken fanns tidigt, och utvecklades under gymnasietiden i Blackeberg. Jag är född och uppvuxen i Bromma församling utanför Stockholm.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Själv har jag följt ”Ork- och lustprincipen”, eftersom jag började skriva redan på 90-talet, medan jag ännu arbetade som statstjänsteman inom yrkesinspektionen.

Varför ska man läsa din bok?

Emigrationen från Hälsingland 1846-1850 och bosättningen i Bishop Hill, speglar den allra första svenska gruppemigrationen till Amerika. Den inledde en lång period av svensk emigration som till slut omfattade över en miljon svenskar i exil. Alla känner till Wilhelm Mobergs trilogi om smålänningarna Karl-Oskar och Kristina. De över ett tusen erikjansarnas öden långt före Karl-Oskar och Kristina innehåller allt litterärt stoff man kan önska: uppror, handgemäng, förhör inför domkapitlet, pressdrev, rättegångar, atlantresor till New York ombord på segelskutor med last av stångjärn, koleraepidemier, profetmordet, maktkamp – och ledarnas ekonomiska fiffel som till slut upplöste kolonin i Bishop Hill.

Vad gör du när du inte skriver?

Läser, lyssnar på musik, och gör som Voltaire rekommenderade – påtar i trädgården och odlar mina pistaschnötter. Nåja, blommor och rädisor !

Vilka vill du helst skall läsa din bok?

I första hand läsarna här i Hälsinglands socknar där många säkert har någon släkting som for med jansarna. Jag upptäckte själv under resans gång att en av jansarledarna som ung hade jobbat som dräng hos en av mina anfäder i Ina by, Söderala. Han hette Olof Olsson och var yngre bror till ”patriarken” Jonas Olsson… / Vulkan, JEH

Bulletinen Nr 1 – 2016

Förutom Verksamhetsberättelsen för året 2015 och meddelandet om filmaren Göran Gunérs död, så innehöll årets första Bulletin från svenska Bishop Hill-Sällskapet en rapport från Cheryl Dowell om vad som sig tilldragit haver borta i Bishop Hill, och vad som är på gång. I övrigt ett antal artiklar som speglar prominenta svenskars intryck från deras besök i Bishop Hill. Hasselasonen Eric Norelius som prästvigdes 1855 och sedermera blev teologie doktor i USA och flitig skribent, var ner till Bishop Hill 1854, då kolonin bestod av cirka 700 personer. Långt senare kom Nathan Söderbloms hustru Anna som hade läst om Fredrika Bremers berömda besök 1850. Alltid intressant med slika reseberättelser där man får utomståendes intryck av Bishop Hill vid skilda tidpunkter. Därefter ett långt brev från en Alftabo som lämnat kolonin och liksom hundratalet andra slagit sig ned i Victoria, Knox County. Det ligger cirka 2 mil söderut från Bishop Hill. Där uppstod en liten egen koloni med svenskar, liksom med tiden även i Galva, Andover och Kewanee. Brevskrivaren var skomakare och man ser att han förstås var starkt kritisk till Erik Janssons församling.

Ett välmatat nummer, som avslutas med skriften ”Vägledning för emigranter” från 1849, och en medlemsmatrikel över Bishop Hillsällskapets alla medlemmar. Där noterar jag att Uppland dominerar starkt med ca 30 från Örsundsbro, Uppsala 20, Enköping 12, Fjärdhundra 8… m.fl. Vi boende i Hälsingland är blott 10 st, därav 4 från mitt Söderala-Mo och 2 från Alfta. Intressant – kärnan finns i Uppland kring profeten Janssons egen hembygd.

https://www.youtube.com/watch?v=HEwZyARykZA

Baksidestexten:

PATRIARKEN från SÖDERALA: JONAS OLSSON OF BISHOP HILL

En lördagkväll på nyåret 1843 knackade det på dörren hos 40-årige bonden och nämndemannen Jonas Olsson i Ina by i södra Hälsingland. Då han öppnade dörren stod där en mager man av medellängd – med bleklagt ansikte, tunna läppar och ovanligt långa och breda framtänder i överkäken. Han hade blå ögon och brunt hår. Han var 34 år, och bonde från Österunda socken norr om Enköping. Hans namn var Erik Jansson. På gårdstunet väntade hans häst, drängen och en vagn lastad med säckar fyllda med vetemjöl. Erik bad med låg och lite sträv röst om nattkvarter. Han hade kommit för att sälja sitt vetemjöl i Hälsingland där man odlade råg och korn, och vete var få förunnat att njuta. Jonas muttrade misstroget och uttalade sin förvåning att ”något gott kunde komma från det fördärvade Västmanland och Uppland”. Men Jonas var en from kristen – en så kallad läsare med stort inflytande bland pietister och andliga sökare i Hälsingland. Erik stannade över helgen, och hans baktanke med resan till Hälsingland var just att knyta kontakter med likasinnade, sådana som Jonas. De blev vänner i tron. Med Jonas Olssons stöd skapade Erik Jansson åren 1843-1846 en religiös väckelse som slutade i konflikt med kyrka och samhälle, och slutlig emigration. De grundade i Amerika kolonin Bishop Hill på prärien, drygt tjugo mil väster om Chicago.

Det fanns likheter i deras bakgrund. Erik hade av föräldrarna frysts ut då han gifte sig med en av familjens tjänstepigor. Men han skaffade ett eget arrende och köpte sedan en gård. Jonas hade en brutal far som drack och misshandlade hustru och barn, och till slut var oförmögen att sköta gården. Jonas var den av sönerna som hade kraften att ta över. Både Erik och Jonas sökte tröst i bibelstudier. Erik hade därtill haft en religiös uppenbarelse, då han genom bön som ett mirakel blivit kvitt en svår värk som länge plågat honom i ungdomen. Han ville därefter ut och predika, att bara människan tror tillräckligt starkt så kan hon både bli frisk från sjukdomar och fri från synd. Erik blev mördad i Amerika efter fyra år. Jonas Olsson blev därmed den självklare patriarken som styrde de s.k. erikjansarna i ensamt majestät.

Om detta kan man nu läsa i den första lilla biografiska skissen över ertikjansarnas ledare i Bishop Hill, Jonas Olsson. Boken är tryckt hos förlaget VULKAN (https://www.vulkanmedia.se). Finns hos AdLibris och Vulkan m.fl. Den är slut hos Vulkan och i bokhandeln. Kontakta författaren som har en del ex kvar: lingonstrand at gmail dot com.

Bishop Hill blev platsen för den första svenska grupputvandringen till Amerika. Berättelsen består av:

1. Jonas Olssons eftermäle i litteraturen om jansarna och Bishop Hill

2. Jonas Olssons barndom och livet i Söderala före avfärden till Amerika sommaren 1846

3. Jonas Olssons egen berättelse om uppväxten och tiden som ledare i Bishop Hill

                                              

Name(obligatoriskt)

Email(obligatoriskt)

Website

Comment(obligatoriskt)

Skicka

Δ